En dag flyttar jag tillbaka

Upp på morgonen. Shit! Jag har bara femton minuter på mig att bli klar. Ut i köket för att göra och äta frukost, in i badrummet för morgondusch och smink, på med kläder, plocka ihop matlåda, mellanmål, annat som ska med till jobbet. Ytterkläder, skor och sedan ner till bilen. Allt det där hinner jag på femton minuter.

Det låter galet.

Nästan så länge jag kan minnas har jag försökt effektivisera saker. Vad det än gäller. Att duscha, att äta, att skriva, att gå, att prata, att jobba, att städa. Precis allt ska gå snabbt och göras på det mest effektiva sättet. Det är väldigt bra att vara effektiv. Ibland. Att vara det hela tiden, varje minut, är inte bra. Det skapar ett enormt stresspåslag. Jag talar om för min kropp att jag har bråttom fast jag inte har det, med saker som inte behöver gå snabbt.

Om ni visste hur mycket jag försöker ändra mitt sätt att tänka och göra saker. Som nu när jag sitter här och skriver, jobbar mina fingrar och min hjärna snabbare än de behöver, och jag håller nästan andan. Varför gör jag så? Här kan jag ju lugnt sitta, tänka efter och njuta av något jag gillar att göra.

Tre saker, eller kanske känslor som blivit extra viktiga för mig det senaste halvåret är att trivas, att känna mig trygg och att finna lugn.

Trivsel är otroligt viktigt för att må bra där långt inne. I perioder kan man stå ut med att inte trivas, men i det långa loppet är det en faktor som måste till för att vi ska känna livskvalitet. Vi måste trivas med tillvaron och med oss själva. Se saker och ting ljusare, och hitta något positivt med varje situation. Under året har jag trivts hemma hos mamma och pappa med deras sällskap, i deras hus, i mitt gamla flickrum.

Tryggheten jag behövt när jag mått som sämst, varit som mest rädd och orolig, har mina föräldrar gett mig. Det finns en oerhörd styrka i vår relation och det faktum att jag alltid kunnat vända mig till dem. När kroppen bryts ner så som den kan göra av en utmattningsepression, då är du inte så kaxig. Jag har behövt tryggheten hemma hos mamma och pappa, när jag känt mig ynklig och inte en dag äldre än fjorton. När jag inte kunnat stå, prata, laga mat, vistas bland folk, då har de fått mig i den mån det gått just då, att känna att jag i alla fall är trygg och det enda jag behöver vara rädd för är min egen kropp.

Att finna lugn och ro. Kunna vila och slappna av på riktigt är också direkt avgörande för vår överlevnad. Det är inte för inte som vi säger att någon "stressar ihjäl sig". En gång var jag ganska bra på att vila och ta det lugnt. Den delen av mig har varit undanskuffad till fördel för den där hypereffektiva och drivna Erika som bara ser rakt fram, och kör i tvåhundra kilometer i timmen. För att få tillbaka ett lugn i tillvaron och i mitt medvetande har platsen jag vistats på varit av största vikt. Skogen gav mig från första dagen lugn, och jag kan skatta mig lycklig som ju har ett hus att åka till som ligger mitt i skogen. Där en öppnad ytterdörr och några steg ut på gräsmattan, ger allt det lugn jag behöver för att kunna andas igen.

Och vet ni vad...jag längtar tillbaka. Till skogen alltså. Till åkrarna, vattnet och stillheten. Alla dofter jag inte visste att jag saknar inne i stan. Landskapen jag älskar, dem har jag hittat igen. Ljuden från vilda djur, från grusvägen under mina fötter, vänerns milda vindar tillsammans med vassens prasslande, mörkret som lägger sig under nätterna och det tidiga morgonljuset.

En dag flyttar jag tillbaka. Tillbaka hem. Till min skog, till mitt lugn och till min trygghet. Just nu skapar jag ett hem i stan där jag kan trivas på riktigt. Slänger ut det som aldrig fallit mig smaken, och gör hemmet till bara mitt. 

När sensationen blir osensationell

"Så går du ner 12 kilo på tre veckor...", "Så blir du miljonär innan du fyllt 25...", "Så landar du drömjobbet!", "Så kan du se om du har anlag för att bli dement", "Så vet du om din pojkvän är den rätte", "Så blir du lycklig". Jag kan fortsätta i en evighet, de tar aldrig slut. Det finns ingen hejd på hur mycket sensationellt du kan göra med dig själv och ditt liv. Läs den här artikeln och bli den du alltid velat bli, typ. Eller varför inte någon helt annan när vi ändå håller på?

Facebook och andra medier fullkommligt svärmmar över av det. Sociala medier låter inte sällan precis som våra värsta kvällstidningar. Är inte saker sensationella är det inte intressant. Det är så sensationellt så att det till slut blir osensationellt. Det får vara nog med alla "tecken" hit och dit. 

Det känns som att vi surfar runt på sociala medier efter lycka och välmående, och det stillar väl våra begär och önskningar ett tag. Tyvärr bryter det bara ner oss, om vi insuper det i för stor mängd. Att vara lycklig, må bra och känna tillit är något som bara finns inuti oss. Den där känslan av att livet är bra, som börjar någonstans inom oss och som kan växa sig större och starkare om vi är snälla mot oss själva.

Är det så konstigt att vi googlar oss till vansinne? Svälter oss. Hittar sjukdomar vi omöjligt kan ha. Säljer allt vi äger och reser upp pengarna. En del saker fungerar för dig, andra för mig. Det beror helt på person, den där som verkligen är du.
 
Stress, depression och avundsjuka, kännetecknar livet för många fler idag än för bara femton år sedan. Hela tiden ska det vara effektivitet, glädje och perfektion. I ALLT! Du ska landa drömjobbet, vara snyggare än alla i vänkretsen, lyckas med hemmet och helst ska det vara fräschare än grannens. Enligt vem då? Dig själv! Just det. Lyckan verkar finnas i det materiella, och längre bort, någonstans i framtiden. När jag har det och det och det, då blir allt bra. DÅ kommer jag vara lycklig och nöjd. 

Om det något det här året lärt mig är det att det inte alls är på det sättet. Jag levde, och lever delsvis fortfarande på det sättet. Vissa saker har jag ändrat helt med mitt tankesätt, andra saker jobbar jag på, och andra låter jag vara för att jag helt enkelt trivs med dem eller gillar dem. Nu ser jag hur få saker vi egentligen behöver, vad som är viktigt och bra för sinnet och kroppen, och jag känner enorm tacksamhet för sådant jag för bara ett halvår sedan såg som självklart.

Ett drygt halvår

Erika vid Vänern

Flera veckor har gått sedan mitt senaste inlägg. En del av mig har inte orkat skriva, en annan har inte velat något hellre. Fast det är så mitt liv sett ut sedan i februari i år. Jag har velat men inte orkat. 

Sedan läste jag ett inlägg på Facebook från en sådan där gammal vän, fast som ändå känns nära fortfarande. Hon frågade sig om folk fortfarande bloggar om livet i allmänhet. Att hon ville läsa om sådant som hör livet till, inte om mode, inredning och så vidare. Precis det där har jag också funderat på. Bloggar folk fortfarande om sådant. Själv är jag inte heller intresserad av att varje dag läsa om smink eller tapeter, jag vill ha något mer. Sådant som inte bara är yta. Har själv tänkt att ingen är speciellt intresserad av vardagliga saker, fast det är ju det som gör livet. 

Är det något jag haft tid och ork att göra under de här månaderna som verkligen skakat om mig, så är det att tänka. Jag har övervägt, värderat, omvärderat, funderat, slagit saker ur hågen, tillåtit mig att drömma, föreställt mig saker, övat på att inte tänka för mycket och tänkt att det jag tänker bara är tankar. Om och om igen. 

Jag har också tillåtit mig själv att känna. Hur tufft, och skrämmande det än har varit, så har jag känt efter, sett mina känslor i nya ljus och känt saker jag aldrig tidigare kunnat känna.

Ett drygt halvår har gått. Sex månader som jag trodde skulle bli bortkastade, men som kommer vara viktigare och mer lärorikt än något jag tidigare upplevt och tagit mig igenom. Än är jag inte framme, och kanske kommer jag aldrig fram. Fast är det något jag lärt mig så är det att resan verkligen är viktigare och vackrare än målet.

Intresserad av länkbyte?

Gillar du min webbplats eller blogg? Då kanske du är intresserad av ett länkbyte? Hör av dig till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. eller via någon annan av alla sociala kanaler så kanske vi kan komma överens om något! De sidor jag gillar länkar jag här!

UA-74501118-1