Ett första svenskt mästerskap

Banorna i Rimnershallen Uddevalla.

Uddevalla 5-6 mars 2016. Mitt första SM som tränare. Ett första ungdoms-SM för många friidrottare. En del kommer kanske inte att göra fler SM än just detta, andra kommer att fortsätta i femton år till. Någon tog sin första medalj, och kanske var det avstamp för något stort, någon annan kommer aldrig att ta medalj men alltid vara idrottare. I den här åldern utvecklas en del mycket, medan andra står stilla och får vänta i ett, två eller till och med fem år innan det verkliga släppet kommer. Alla är lika viktiga och värdefulla för laget. Både de som blommar tidigt och de som blommar sent. Det är så fantastiskt att se de här ungdomarna kämpa för sin dröm. De ger allt, vill så mycket och lyfter sig över vad de själva trodde var möjligt.

Jag var där som en av flera lagledare för IF Göta Karlstad, men mest för min adept, Nellie. Hon gick in och på sitt första SM och satte personligt rekord med tolv och en halv sekund på 1500 meter. Det var dessutom bara andra gången hon sprang sträckan på tävling. Första gången var på hemmaplan i januari år. På SM slutade Nellie på en nionde plats, bara sju hundradelar från en final. Det är ingen dålig mästerskapsdebut. Förväntningar hade vi båda två, och i alla fall mina infriades. Det gick bättre än jag vågat hoppas på, även om jag vet att hon har det i sig. Med lite mer rutin kommer det inte vara något problem att putsa bort ytterligare tolv sekunder från det nysatta personliga rekordet.

Med SM avklarat påbörjar vi en ny uppbyggnadsperiod, och siktet är inställt mot sommaren.

Frida Boisen är en digital succé

Igår var jag och lyssnade till Frida Boisen och hennes föreläsning om digital succé. Platsen var Örebro och trots att de allra flesta av oss kom direkt från jobbet och kanske var lite trötta fick hon snabbt upp energinivån hos oss. Jag tror inte att en enda person gick därifrån utan att vara i alla fall delvis övertygad om att det finns en del fördelar med att vara närvarande i sociala medier. Den här gången riktat mot företag, även om det självklart går att applicera även på sitt personliga användande också.

För er som inte har koll på vem Frida är, googla direkt!

Eftersom jag själv redan är frälst när det kommer till sociala medier, fick jag en timme full av kunskap och inspiration. Timmen hade gärna fått vara två, eller varför inte fyra. Jag önskar att alla som gillar sociala medier fick chansen att höra Frida berätta, och tills du får chansen vill jag dela med mig av några av de saker hon sa.

1. Bestäm dig för vilka värderingar du vill dela med din publik. Se sedan till att stå för dem i vad du än gör. Hitta din själ, din story och ditt hjärta.

2. Tala till hjärtat! Användi ilska, glädje, värme och rädsla.

3. Bild- och tv-berättande är framtiden i social media. Text blir mindre och mindre viktigt, (till min stora sorg eftersom jag älskar att skriva). Skaffa YouTube-kanal typ nu, det ska jag göra.

4. För att ha koll på vad som trendar i sociala medier just nu, kolla in socialanyheter.se.

5. Att vara givmild rockar! Dela med dig av din kunskap.

6. Gilla, dela, var generös och säg grattis.

7. Sist men inte minst, var aktiv i sociala medier. Det är lätt, ofta gratis och att gå viral kan vem som helst göra.

Blir man inte sugen att göra digital succé så säg!

Om du efter att ha läst detta blivit galet sugen på mer från Frida tycker jag du ska börja med att följa henne på Twitter och Instagram.

Frida Boisen på Twitter och Instagram.

Signerat-mj

Du kanske vill veta vem som byggt den här fina och lättnavigerade sidan?

Den firma jag anlitade för att bygga min sida heter signerat-mj.com. Enkelt, snabbt och lokalt, ja alltså värmländskt. Sådant är viktigt för mig. En annan anledning till att jag valde just Signerat-mj är att det ingick mycket support även en tid efter att sidan kommit upp. Bakom Signerat-mj står Margaretha Jansson som också jobbar som konstnär, och är ni intresserade av den biten kan ni kika in på signerat-mj.se.

Vi ses!

Välkommen till erikabergkvist.com

Åldersnoja?

Är det där ett grått hårområde?! (Ja hårområde, jag skulle nämligen aldrig se ett grått hårstrå mitt i mitt blonda trassel.) Folk har börjat antyda att jag kanske ser lite dåligt. Det är ju löjligt. Sådant här trodde jag skulle komma närmare fyrtio. Insåg också att det nu är 2016, och att det nästa år då är 2017. Detta innebär att det är trettio år sedan jag föddes. Vilket är helt befängt. Mamma och pappa måste ha räknat fel (vilket jag alltid misstänkt). Det känns inte som att jag funnits till så länge. 

Egentligen stör det mig inte. Jag kommer att fylla trettio, femtio och sjuttio, om jag har tur. Anledningen till att vi har ångest över vår ålder är samhällets fel. Människor runt omkring oss som förväntar sig saker bara för att man råkat uppfylla ett visst antal levnadsår. 

Ända sedan jag var barn har jag motsatt mig det där med ålder. Jag ville bara bli äldre. Tyckte att det verkade så mycket roligare att vara vuxen. Hittills har livet blivit bättre och bättre, men jag känner mig varken som barn eller vuxen. Nu går jag här i min tjugoåttaåriga kropp och är som jag var när jag var både åtta och arton. Jag är bara jag. Kan vi inte få vara just det. Dem vi är just nu. Utan siffror. Utan det förflutna, eller allt för mycket framtid. Fast ska vi se någonstans så ska vi se framåt. Det är ju det vi lever för.

Vägra ha åldersnoja. Det finns så mycket annat att noja över. I alla fall för mig. Då känns något jag inte kan påverka onödigt att oroa sig för.