Frida Boisen är en digital succé

Igår var jag och lyssnade till Frida Boisen och hennes föreläsning om digital succé. Platsen var Örebro och trots att de allra flesta av oss kom direkt från jobbet och kanske var lite trötta fick hon snabbt upp energinivån hos oss. Jag tror inte att en enda person gick därifrån utan att vara i alla fall delvis övertygad om att det finns en del fördelar med att vara närvarande i sociala medier. Den här gången riktat mot företag, även om det självklart går att applicera även på sitt personliga användande också.

För er som inte har koll på vem Frida är, googla direkt!

Eftersom jag själv redan är frälst när det kommer till sociala medier, fick jag en timme full av kunskap och inspiration. Timmen hade gärna fått vara två, eller varför inte fyra. Jag önskar att alla som gillar sociala medier fick chansen att höra Frida berätta, och tills du får chansen vill jag dela med mig av några av de saker hon sa.

1. Bestäm dig för vilka värderingar du vill dela med din publik. Se sedan till att stå för dem i vad du än gör. Hitta din själ, din story och ditt hjärta.

2. Tala till hjärtat! Användi ilska, glädje, värme och rädsla.

3. Bild- och tv-berättande är framtiden i social media. Text blir mindre och mindre viktigt, (till min stora sorg eftersom jag älskar att skriva). Skaffa YouTube-kanal typ nu, det ska jag göra.

4. För att ha koll på vad som trendar i sociala medier just nu, kolla in socialanyheter.se.

5. Att vara givmild rockar! Dela med dig av din kunskap.

6. Gilla, dela, var generös och säg grattis.

7. Sist men inte minst, var aktiv i sociala medier. Det är lätt, ofta gratis och att gå viral kan vem som helst göra.

Blir man inte sugen att göra digital succé så säg!

Om du efter att ha läst detta blivit galet sugen på mer från Frida tycker jag du ska börja med att följa henne på Twitter och Instagram.

Frida Boisen på Twitter och Instagram.

Signerat-mj

Du kanske vill veta vem som byggt den här fina och lättnavigerade sidan?

Den firma jag anlitade för att bygga min sida heter signerat-mj.com. Enkelt, snabbt och lokalt, ja alltså värmländskt. Sådant är viktigt för mig. En annan anledning till att jag valde just Signerat-mj är att det ingick mycket support även en tid efter att sidan kommit upp. Bakom Signerat-mj står Margaretha Jansson som också jobbar som konstnär, och är ni intresserade av den biten kan ni kika in på signerat-mj.se.

Vi ses!

Välkommen till erikabergkvist.com

Åldersnoja?

Är det där ett grått hårområde?! (Ja hårområde, jag skulle nämligen aldrig se ett grått hårstrå mitt i mitt blonda trassel.) Folk har börjat antyda att jag kanske ser lite dåligt. Det är ju löjligt. Sådant här trodde jag skulle komma närmare fyrtio. Insåg också att det nu är 2016, och att det nästa år då är 2017. Detta innebär att det är trettio år sedan jag föddes. Vilket är helt befängt. Mamma och pappa måste ha räknat fel (vilket jag alltid misstänkt). Det känns inte som att jag funnits till så länge. 

Egentligen stör det mig inte. Jag kommer att fylla trettio, femtio och sjuttio, om jag har tur. Anledningen till att vi har ångest över vår ålder är samhällets fel. Människor runt omkring oss som förväntar sig saker bara för att man råkat uppfylla ett visst antal levnadsår. 

Ända sedan jag var barn har jag motsatt mig det där med ålder. Jag ville bara bli äldre. Tyckte att det verkade så mycket roligare att vara vuxen. Hittills har livet blivit bättre och bättre, men jag känner mig varken som barn eller vuxen. Nu går jag här i min tjugoåttaåriga kropp och är som jag var när jag var både åtta och arton. Jag är bara jag. Kan vi inte få vara just det. Dem vi är just nu. Utan siffror. Utan det förflutna, eller allt för mycket framtid. Fast ska vi se någonstans så ska vi se framåt. Det är ju det vi lever för.

Vägra ha åldersnoja. Det finns så mycket annat att noja över. I alla fall för mig. Då känns något jag inte kan påverka onödigt att oroa sig för.

Tågresor - I huvudet på...

IMG 7563

Jag älskar att åka tåg. Det är mysigt, avslappnande och romantiskt. Det är i alla fall vad jag tänker varje gång jag bokar en biljett. När jag väl sitter på tåget är det en helt annan historia. 

Åka tåg:

Öppna dörrarna någon gång. Ska vi stå här utanför och trängas länge till. Låtsas stå lugnt och vänta. När alla i själva verket står i startgroparna, spända, för att komma först fram till dörren. Äntligen! Jaha... Och vem gav dig rätten att gå på först? Där är min plats. Vid fönstret. Perfekt. Hoppas jag får sitta ensam...nehej det fick jag inte. Var är bistron? I vagn två! Och jag sitter i vagn sju. Kul. Då måste jag gå i ungefär tio minuter för att komma dit. Läser en stund. Lyssnar på musik. Blir sugen på kaffe. Och personen bredvid sover. Naturligtvis. Eehh, ursäkta? Ingen respons. Ska jag behöva röra vid människan också. Vilken kroppsdel är det minst konstigt att lägga handen på? Armen? Knät? Jag kanske ska "råka" stöta till personen, eller börja prata högt för mig själv istället. Hoppas på det bästa liksom. Klättra över? Ah, skönt med automatiska dörrar. Men...dörrarna öppnas inte. Hallå! Det är pinsamt att bara stå och glo rakt över till andra sidan som värsta fönstertittaren. Ja men då får jag väl backa och gå en gång till. Hehe hej, det här är inte ett dugg udda... Måste tåget kränga till just när jag är uppe och går? Det är så kul att helt plötsligt ligga i famnen på en okänd människa. Ganska god parfym dock...

Gott med kaffe. 

*Hosthost* 

Naturligtvis sitter det någon bakom mig som minst har en kraftig förkylning. Säkert influensa... eller lunginflammation! Varför hamnar jag alltid vid dem? Låter som att den ska hosta upp lungan. 

*Hosthost* 

VEM KOMMER PÅ TANKEN ATT ÅKA TÅG NÄR DEN ÄR DÖENDE I LUNGINFLAMMATION?! 

Jäkla kaffe. Måste på toa. Kan jag hålla mig tro? En timme kvar, inte så troligt. En tågtoalett är ett äventyr i sig. Dåligt städad, luktar illa, trång. Måste låsa dörren. Alltid med känslan av att bli kvar där inne i all evighet för att dörren gått i baklås. 

Ja, jag älskar verkligen att åka tåg.

UA-74501118-1