Det finns inget annat än helt återställd

Trots att det är så tidigt och att jag bara börjat min resa tillbaka så har jag som alltid högt ställda krav. Ett mål jag vill nå. Det målet är att bli helt återställd. 

Helt återställd innebär att kunna jobba heltid igen, och framför allt att jag ska kunna ställa mig på startlinjen för 200 meter och springa snabbare än någonsin. De målen kanske är för mycket? För stora? Är det naivt att tro att det ska gå? 

Fast jag kan bara det där med mycket och stort. Inte lite och smått.

Jag tror inte der är för högst ställt. Det är dit jag måste komma för att må bra igen. 

Överallt kan man läsa om att vältränade personer klarar en utmattning bättre än de som inte är det. Om det stämmer vill jag inte veta hur det känns för dem. En del tar sig ur sin utmattningsdepression genom träning. Det har redan visat sig att så inte är fallet för mig. Kanske beror det på att jag innan låg på en så hög belastning och nivå av träning att det är för tungt för kroppen. Jag klarar fortfarande vissa dagar att jogga, träna styrka och springa snabbt men inte alls som förr. 

När jag klarar att springa med full belastning igen, då är jag frisk. Då är jag tillbaka. 

Jag ska tillbaka till träning och tävling och väl där ska jag göra det bättre än någonsin. Idrotten har räddat mig förr. Det kommer den att göra nu med. 

UA-74501118-1