Är den en klyscha om den är sann?

Erika Bergkvist

Måste man vara så jäkla lycklig hela tiden? Måste man drömma om något annat om vi föreställt oss är bättre?

Dagdrömmare, det är jag. När du hittar mig sittande med suddig blick drömmer jag om saker som enhörningar eller att ha förmågan att läsa tankar. Det är alltid sagans värld. De där andra drömmarna då? De där målen som jag vill nå. Det där livet jag vill leva. De finns, men de är inte så många.

Livet är inte alltid speciellt trevligt eller gott. Det får vi lära oss den hårda vägen. Livet är inte lätt. Det är det aldrig. Även när det är bra kan det vara svårt. Och vad säger att just du och jag ska få det bra och vad vi vill ha?

Inte så upplyftande kanske men för att kunna drömma måste du väl också vara realist.

Det mest komplexa är människan. Jag själv och andra individer för jag förstår oss inte. Alla sidor, de goda och de onda. Hur allt egentligen bara handlar om att överleva. Den sanningen är så trist. Den enda du kan vara säker på inte sviker dig, är du själv.

Jag trodde det skulle vara lättare att vara vuxen, tills jag blev det och det var mycket svårare. Oron blir större, tillvaron svårare och själva människan blir ondare och mer girig. En sådan sak som att jag har det bra, bättre än många men ändå är jag inte helt nöjd. Jo det ligger i människans natur att sträva efter att ge oss själva det vi begär, men det skulle vara så skönt att vara tillfreds lite då och då.

Vad tjänar det till att drömma? Jag vill inte säga att du och jag ska leva i nuet för det är en klyscha. Fast den är väl sann? Och är det en klyscha om den är sann? Jag vet inte.

UA-74501118-1