Error
  • The template for this display is not available. Please contact a Site administrator.

"Att du inte har ett eget TV-program är ett under"

Anländer till fikat, uppe i varv, lite stressad, taggad och glad. (Det jag just beskrev är nog min absoluta favoritkombination bland mina många sinnesstämningar. Får jag dessutom vara lite kär samtidigt är det nästintill perfekt.)

Har ingen aning om hur jag kommer in på mina sovrutiner men plötsligt finns de bara där. Eftersom jag älskar att sova finns mycket att förtälja i ämnet. Hjärnan arbetar redan i 120 just den här dagen, därför bara väller allt jag säger ut i samma fart. Helt plötsligt hör jag mig själv berätta om när jag i tonåren ofta fnittrade hysteriskt och pratade med mamma och pappa när jag sov och sedan inte hade en aning om att jag sagt det jag sagt. Att mamma under julhelgen förra året, för första gången hörde mig snarka lite (jag var förkyld, vill jag poängtera), eller om de gånger mamma hört när jag pratat i sömnen, fast baklänges och på ryska. När jag är vaken kan jag inte ryska, ska tilläggas.

Spontant utbrister en av mina kollegor

"Att inte du har ett eget tv-program är ett under!"

Så klart något jag själv tänkt på flera gånger, eftersom jag är så intressant (tycker jag själv). Tror det skulle bli succé. Det var en helt fantastisk komplimang, reflekterar jag över så här i efterhand. I alla fall tog jag det som en sådan. Det kollegan egentligen menade tror jag var att jag säger så mycket konstigt, och spännande saker att jag lätt skulle kunna fylla en TV4-timme med bara mina tankar. Det kan heta I huvudet på Erika. Eller, Helt hysteriskt, med Erika! Och skulle jag inte kunna få det, kan jag lätt tänka mig att vara sidekick till David Hellenius, i Hellenius hörna. Tror vi skulle trivas riktigt bra ihop. Du vet liksom inte riktigt vad du ska vänta dig. Det enda du vet är att det troligtvis inte är just det som du väntat dig.