Åldersnoja?

Är det där ett grått hårområde?! (Ja hårområde, jag skulle nämligen aldrig se ett grått hårstrå mitt i mitt blonda trassel.) Folk har börjat antyda att jag kanske ser lite dåligt. Det är ju löjligt. Sådant här trodde jag skulle komma närmare fyrtio. Insåg också att det nu är 2016, och att det nästa år då är 2017. Detta innebär att det är trettio år sedan jag föddes. Vilket är helt befängt. Mamma och pappa måste ha räknat fel (vilket jag alltid misstänkt). Det känns inte som att jag funnits till så länge. 

Egentligen stör det mig inte. Jag kommer att fylla trettio, femtio och sjuttio, om jag har tur. Anledningen till att vi har ångest över vår ålder är samhällets fel. Människor runt omkring oss som förväntar sig saker bara för att man råkat uppfylla ett visst antal levnadsår. 

Ända sedan jag var barn har jag motsatt mig det där med ålder. Jag ville bara bli äldre. Tyckte att det verkade så mycket roligare att vara vuxen. Hittills har livet blivit bättre och bättre, men jag känner mig varken som barn eller vuxen. Nu går jag här i min tjugoåttaåriga kropp och är som jag var när jag var både åtta och arton. Jag är bara jag. Kan vi inte få vara just det. Dem vi är just nu. Utan siffror. Utan det förflutna, eller allt för mycket framtid. Fast ska vi se någonstans så ska vi se framåt. Det är ju det vi lever för.

Vägra ha åldersnoja. Det finns så mycket annat att noja över. I alla fall för mig. Då känns något jag inte kan påverka onödigt att oroa sig för.

UA-74501118-1