När någon är för snygg - I huvudet på...

Det här kan (tyvärr) hända var som helst. När jag är på Ica och handlar, på jobbet, när jag ska checka in på flygplatsen eller när jag ska slänga soporna. De gånger det händer råkar jag dessutom själv ha en sådan dag då jag känner mig som näst fulast i hela Karlstad.

Första gången jag måste prata med någon jag upplever som lite för snygg:

Titta dääär! ;) Nej förresten, titta inte då kanske han ser mig. Jag kanske inte behöver prata med honom. Fast det är ju otrevligt att inte säga någonting. Okej, bara kör. Hej! Å gud nu såg han på mig. Måste han vara så snygg? Det är ju som att han är perfekt. Hur gör de för att se ut sådär? En extra superkraft för att göra sådana som mig till hälften av vad jag faktiskt är? Varför får jag tunghäfta av snygga människor, jag blir ju dum på riktigt. Trodde jag stod över sånt. Tänk vad alla går miste om. Jag som är både smart och rolig i vanliga fall. Typ. Jag blir galen! Vad jag heter? Hmm, den här kan du Erika. Kom igen. Skrattade jag för högt nu? Antagligen. Jahap, då var det dags igen. Släpp det bara. Alltså, se på hans ögon...dem kan man ju drunkna i. Nej, nu stirrade jag säkert! Och hans hår, undrar om han märker om jag tar på det. Jag kan ju säga att jag tog bort något ur håret, fast då kan jag ju liksom inte grabba tag i det. Bäst att låta bli. Hur skulle det va om jag struntade i hur folk ser ut? Eller vänta, han kanske inte är så snygg. Ser jag lite suddigt tro? Borde kanske kolla synen. Ingen är SÅ snygg. Egentligen. Han log mot mig! Jag tror jag är kär.

 

erika trött