Tjejen som alla ville ha men ingen valde

Utkastet till den här texten var tänkt att bli en krönika i en tidning, men när jag var klar med den och läste igenom vad jag skrivit insåg jag att den är för personlig. För naken för att passa där. Men jag tror det här är en text fler kan känna igen sig i. Därför kommer den här istället. Lite mjukare än den först var tänkt och kanske ännu lite mer naken.

Hon tar sig an alla utmaningar, säger du att det inte går så gör hon det. Hon är orädd vad gäller det mesta. Mår hon bara bra och livet är snällt mot henne söker hon utmaningar för att det ska bli spännande och roligt. Men det finns en sak som gör henne livrädd.

Egentligen hade hon inte förstått hur det låg till förrän nyligen. Under ett samtal med en kollega under en extra långsam dag där de hela tiden kom in på andra saker än det de faktiskt skulle arbeta med. Så som det kan vara ibland. Kollegan hade sett något hos henne, och kanske har andra det också, men hon var den första som sade det rakt ut.

“Jobb, träning, sociala sammanhang, familj, vänner, det är ingen utmaning för dig. Allt det där kan du. Du har fått föräldrar som gjort dig trygg, och en förmåga att tackla vad som än kommer din väg. Men när det kommer till kärlek är du rädd. Det är din utmaning i det här livet, att släppa in någon.”

Där och då klickade något till inom henne. Hon har aldrig sett det som att hon är rädd. Mer sett vad hjärtesorgerna har gjort med henne. Enorma murar som är både breda och höga, ett skal som är hårt och ett hjärta som har svårt att öppna sig för att hon inte orkar en gång till. När hon blivit bränd har det gjort så ont att hon lovat sig själv att aldrig mer släppa in någon. Frågat sig varför det alltid är hon som känner mest?

Varje gång har det slutat i allt för många tårar, sömnlösa nätter och ett löfte om att hon inte ska bli kär igen. Någonsin. Hon tänker "jag klarar mig utan".

Hennes rädsla och alla tårar har gjort henne mer vaksam eftersom allt bara gör ont till slut. För den där dagen kommer när han ändrar sig eller försvinner, och hon faller. Minns hur det var förra gången och inser att hon hamnat där igen. Det skulle ju inte få hända. Hon hade ju lovat sig själv. Hon skulle ju inte låta någon komma nära. Inte på det sättet. För det blir alltid så. Hon står med hjärtat i handen och tårar som sakta letar sig ner för kinderna. Och hon lovar sig själv än en gång, att aldrig mer vara tjejen som alla vill ha men ingen väljer.

 G6Q9362

UA-74501118-1