När du vänt dig om är jag redan borta

Inlägg från förra webbsidan igen. Några år gammalt, men rätt bra om jag får säga det själv.

 

"Jag längtar inte efter någon. Bara en plats. Ett ställe av lugn, trygghet, lycka och kärlek. Det behöver inte vara du. Inte heller du. Men det måste vara jag. 

Jag längtar inte efter dig. Bara något. Det som kan få mig att känna mer. Något som rör upp, fyller mig, får mig att ständigt skimra. 

Det är inte den rätte jag väntar på. Finns ens en sådan? För dig kanske. Jag väntar aldrig, kanske är det därför ingen hinner ikapp. När du vänt dig om är jag redan borta. 

Jag vet vad jag vill, fast inte alltid varför. Mina tankar känns inte alltid som mina, fast ändå som jag i sin renaste form. Det är dem jag måste bli ett med. 

Det jag känner är aldrig som jag tror att jag ska känna. Varje dag överrumplas jag av mig själv. Överraskas och övervinns. Det är inte lätt att vara människa. Aldrig logiskt. Alltid märkligt. 

Vill jag, så gör jag. Gör jag, så kan jag. Kan jag, så vill jag. Igen och igen. Det är evigheten. 

Ändå känns det som att jag väntar. Väntar, väntar, väntar. Fast jag vet inte på vem. Någon. Söker efter känslan. 

Den skymtar ibland. Försvinner alltid snabbt. Tänker att jag skulle låtit bli. Men det gör jag aldrig, utan måste ta reda på, känna efter och se. Allt måste bli tydligt. 

Ska jag? Svaret är alltid ja."

FullSizeRender 2

logo erika