Utsättningssymptom

IMG 9405 Copy

Vi måste prata om att läkare ganska lättvindigt skriver ut antidepressiva. Så lättvindigt att personer som inte är deprimerade medicineras.  Det är fruktansvärt att vara deprimerad, det är fruktansvärt att ha ångest och jag menar inte att vi ska börja misstro människor som mår dåligt. Vad jag efterlyser är en bättre utredning kring patienter där det är tveksamt om det handlar om just depression.

När du börjar äta en anti-depressiv medicin får du ganska ofta jobbiga symptom. Det händer saker i kroppen som kan göra att de första veckorna med medicinen blir värre än vad sjukdomen någonsin varit. Sedan börjar medicinen verka och du börjar må bättre, börjar klara av vardagliga saker igen. Men detta gäller bara om du är i behov av medicinen, annars kan det få en ände med förskräckelse. Det är inte ovanligt att människor med depression och ångest hamnar i ett tillstånd som gör att man inte längre vill leva.

Låter det extremt? Det är för att det är extremt. Extremt farligt, extremt jobbigt och extremt ensamt. I juli 2016 började jag fundera på om det inte vore skönare att inte vara kvar här. Jag orkade helt enkelt inte vara så trött längre, vara så ledsen, känna mig så svag, och framför allt orkade jag inte ha sådan ångest längre. Vad som helst utom ångest. Panikångestattackerna började komma tätare och tätare och var så kraftiga att jag fick spasmer. Det behövdes inget mer än att komma till parkeringen vid det köpcenter som ligger där jag bor, för att en attack skulle komma. Det var efter en sådan jag bestämde mig för att ta hjälp av medicin. Och ja, jag var en av dem som aldrig skulle ta hjälp av sådant, för jag skulle ta mig ur det själv.

Det är ett ganska känt faktum att du kan må dåligt av antidepressiva när du börjar ta dem, en del kanske också under själva behandligen. Något vi inte får höra så mycket om är utsättningen av medicinen. Alltså när du ska trappa ner och klara dig på egen hand igen. Även då kan du må dåligt, få samma symptom som innan du tog medicin eller när du började ta den. Det kan handla om allt från illamående och yrsel, till stickningar och hjärtklappning eller sömnsvårigheter. Det krävs en del mod att ta de här tabletterna, det är ingen lätt utväg. Jag har sagt det förut och jag upprepar det gärna; det handlar om överlevnad.

Nu har jag börjat trappa ner min medicin, en vecka har gått och än så länge känner jag ingenting. Det kanske kommer symptom, men att det går så här bra gör mig modigare och mer säker på att jag kan klara mig själv.