Ålderskris eller?

Imorgon är det min dag. Då fyller jag sådär jämnt och vuxet. Det firar jag med att åka tåg och gå på utbildning i Stockholm. Ja, det var den födelsedagen det.

När du läser detta sitter jag kanske på tåget, springer som en galning genom centrala Stockholm för att hinna fram eller så fördjupar jag mig i någon spännande kommunikationsfråga. Firar födelsedag gör jag definitivt inte. Nej. Så var det med det.

Fast helt ärligt så är det okej med mig att spendera dagen på utbildning trots att jag fyller år. Dels för att jag älskar att åka tåg och dels för att jag tycker kommunikation är grymt kul. Och nog kommer jag bli firad när jag kommer hem alltid. Och på lördag. Och säkert fler gånger.

Fick dessutom en överraskning på jobbet idag i form av tårta och present (som jag inte öppnat än eftersom jag fick order om att vänta tills imorgon). Blev nästan lite rörd.

Frågan om jag upplever någon ålderskris har självfallet ramlat in från höger och vänster. Och svaret är ett enkelt; nej. Det har aldrig legat för mig vad gäller just åldersfrågan. Jag tror det beror lite på hur man är som person, men jag tycker det finns så mycket mer komplicerade och viktigare aspekter av livet att bli upprörd över.

- Utdrag ur krönika i Karlstads-Tidningen, September 2017

Vad tänker jag om att fylla trettio? Precis som i citatet ovan har jag inte tänkt så mycket mer än att jag hoppas att jag blir firad. Att jag får en present eller tjugo. Men att få en kris är inte aktuellt. Förra året, och året innan dess fick jag nog av dem för en hel livstid så jag tänker lugnt luta mig tillbaka och bara ta emot all kärlek som förhoppningsvis kommer min väg den här veckan.

P.S. Jag vet att jag inte ser speciellt glad ut på bilden, men det står stjärna på bröstet (på franska) och jag tycker att det passar mig. Felfri och ödmjuk var det visst?!

Läs hela krönikan på kt.se. Klicka här!

UA-74501118-1