Gröt på golvet

Det märks när hjärnan fått mycket att göra. Av någon anledning blir jag klumpig, jag som aldrig är det annars. Jag går in i väggar, snubblar på mina egna fötter och lägger morgongröten på golvet istället för i tallriken. Det är sådant som händer efter den första veckans jobb på en ny arbetsplats.

Började dessutom dagen med att åka förbi avtagsvägen till jobbet. Istället fick jag vinka åt den, säga "hejhej" och fortsätta till nästa. Även om min första tanke var att göra en u-sväng. På E18. Inte så smart.

Den senare avtagsvägen resulterade i att jag fick ta vägen förbi universtitetet. Det är alltid lika konstigt. Något som ligger så nära i tiden, fast ändå inte. Ett ställe där förläsningar, tentor och källhänvisningar möter fester, äckligt kaffe och längtan efter examen. Nu såg jag en massa tolvåringar in i de olika byggnaderna. Märkligt målinriktade. Tänk att barnen är så smarta nu för tiden att de går på universitetet redan i mellanstadiet. Självfallet var det inte tolvåringar, men ack så unga studenterna ser ut. Jag var liksom arton år när jag började och såg verkligen inte sådär ung ut. Vill jag tro i alla fall.

När jag kom fram till jobbet viasde det sig att jag var först. Inget konstigt med det förvisso, men jag hade inte fått någon nyckel än så det var bara att stå där och vänta på att någon av de som redan var betrodda med nycklar skulle komma. Det känns alltid så pinsamt att inte komma in på ett ställe. Ni vet man står där och vill mörka att man inte kommer in. Låtsas som att man letar efter något eller pratar i telefon. Tänk om man rökte ändå. Vad som helst utom att behöva gå tillbaka till bilen igen.

Till slut kom jag in och allt blev bra. Eller ja, nästan allt. Tillvaron har liksom haft en fördröjning. Internetuppkopplingen har varit långsam, men det har min hjärna också så det gjorde inte så mycket.

Nu tar vi helg hörni!

Lev väl!

/Erika

IMG 6064 2

UA-74501118-1