Du behöver inte skratta åt ALLT jag säger

Erika Bergkvist funderar

Det är kul att ha kul. Det är också roligt att vara rolig. Något som däremot inte är speciellt underhållande är när någon tycker att en är så rolig att de skrattar åt precis allting du säger. Det blir pinsamt. Ibland skrattar man för att det är kul på riktigt, ibland för att vara hövlig, och det är som ska det vara. Att däremot skratta hela tiden, åt saker som kanske inte ens är menade som skämt eller är det minsta roligt förstör stämningen. Det händer ju att man möter sådana människor. 

Ofta kanske personen är nervös eller osäker, eller en gladlynt person. Vad vet jag.

När detta händer mig börjar jag hur som helst till slut fundera på om jag alltid låter oseriös utan att veta om det. Om allt jag säger låter som skämt. Om jag ser kul ut på något sätt. Om hela jag utstrålar ett stort HAHAHA! 

Var det där kul? Sa jag något dumt? Lät det som ett skämt? Ofta kommer jag fram till att nej, jag lät nog ganska seriös. Lättsamt seriös.

Ändå skrattar man åt mig. Ändå kommer ett fniss utan grund. Ett gapskratt efter en tråkig kommentar från min sida. Personen i fråga behöver ju inte skratta åt allt jag säger. Det blir så tradigt. Långsamt vaknar min nyfikenhet och jag börjar studera personen, lägger märke till hur den reagerar. Jag blir så nyfiken på någon som kan framkalla ett skratt så lätt. Oavsett anledning. Själv tycker jag det är svårt att få fram ens ett litet hövligt oäkta fniss utan att det låter ansträngt.

Är det bara jag?