Yta

Vad händer när ytan inte är lika ung och ny längre? När det inte längre går att rädda den från förfall. 

Kommer på mig själv med att inte riktigt kunna föreställa mig ett liv utan en behagande yta. Så mycket handlar om yta. Nästan allt ju. Det pågår ett inre krig kring mitt eget yttre. Jag vill vara fin, fast samtidigt strunta i det. Jag tycker om att leka med smink och gå i tighta jeans. Det är kul att vara fin. Andra dagar är jag urless på mascaran och jeansen.

Vad finns kvar när utseendet liksom vissnat lite? Massor förhoppningsvis. Det är ju livet inom mig som är det mesta färgstarka.

Ungdomen varar inte för evigt, och det glömmer jag bort. Det finns massor av vackra, coola och inpirerande femtio, sextio och åttioåringar runt omkring mig. Och uttrycket "man är inte äldre än man gör sig" klingar extra sant.

Så vad är det jag ibland fruktar med att åldras. Det kanske inte alls handlar om utseendet. Det kanske är konditionen på resten av kroppen som oroar mig mest.

Ja, när jag tänker efter är det riktigt skrämmande.

Livet är här och nu, och just nu mår jag bättre än jag gjort på länge. Det om något är värt att vara glad för.

UA-74501118-1